I min geografibok på mellanstadiet fanns fortfarande Sovjetunionen. Jag är född 1991, samma år som Sovjetunionen slutade att existera som stat. Men ändå fanns landet kvar i min skolbok om geografi tio år senare. För min skola hade inte råd att köpa in nya böcker som visade de nya gränsdragningarna. Det var inte ett superbra utgångsläge för att lära sig om geografi. Idag har vi en ungdomsarbetslöshet på 25,8 procent. Det är samma generation som fick geografiböcker om Sovjetunionen. Trots att många inte ens var födda när landet existerade. Det är också samma generation där 23 procent fortfarande bor kvar hos sina föräldrar, trots att de börjar räknas som vuxna. Varför? Det finns inga bostäder, eftersom man har skitit i att det råkade födas en jäkla massa människor mellan åren 1989-1993 som också vill ha en lägenhet precis som alla andra i samhället. Förut la vi en massa pengar på att subventionera bostadsbyggandet och se till att alla hade en egen bostad när de nått den ålder då man vill ha en sån. Nu lägger vi lika mycket pengar på ROT-avdrag för de som redan äger en bostad, men som tycker att deras kök är fult och vill piffa till det lite. Detta resulterar i att vi har en generation som inte har någonstans att bo och som därför blir förpassade till en andrahandsmarknad som regeringen har lagt på entreprenad till belsebub. Så inget jobb och ingen egen bostad, det är en tråkig start i vuxenlivet. Men om man ändå har en massa tid över och bor hemma varför inte då ta och utbilda sig till något vettigt? Kanske till ett yrke som eventuellt kan leda till något annat än fas 3 och uteslutning ur samhället. Om man ändå bor hemma spelar det väl inte så stor roll om alliansen sänker studiebidraget med några hundra kronor, eller? Då var det bara den lilla detaljen att regeringen nu kraftigt har sänkt anslagen till universiteten och därmed tvingat lärosäterna till att minska antalet studieplatser. Marie Kahlroth, utredare på Universitetskanslersämbetet säger
– Intresset för högskolestudier är rekordstort, men det finns plats för allt färre studenter. Minskningen är större än vad vi trodde från början. Lärosätenas kapacitet att ta emot studenter ser dessutom ut att minska ännu mer de kommande åren.
Visst är det konstigt att folk blir mer intresserade av att plugga om man inte kan få ett jobb och komma ut i vuxenvärlden om man inte har gjort det? Dessutom fortsätter antalet statligt finansierade helårsstudenter på lärosätena att minska, enligt UKÄ:s rapport. År 2013 var det 6 500 färre studenter jämfört med året innan, då antalet helårsstudenter var 300 200. Så varför varför har det blivit såhär? Jo, vår regering har från och med 2013 minskat anslagen permanent. Regeringen har tidigare utökat lärosätenas anslag i olika omgångar, nu har anslaget förändrats och det tvingar högskolorna att minska studentvolymen. Kahlroth igen:
– Regeringen har gjort en volymmässig förändring av anslagen. Det finns därför inte utrymme för lärosätena att finansiera lika många studenter som tidigare.
Visst, alliansen ökade anslagen för universiteten under finanskrisen. Det var ju bra och så men bara för att finanskrisen är över betyder inte det att det helt plötsligt finns en massa jobb för unga. Särskilt inte om vi har ett arbetsmarknadsdepartement som i år inte kommer lägga ett enda förslag för att få bukt med den tidigare nämna arbetslösheten. Geografiboken om Sovjetunionen, den höga arbetslösheten, bristen på bostäder, det sänkta studiebidraget och nu minskade platser på universiteten talar sitt tydliga språk. Sverige håller på att missa den generation som i framtiden skall ta hand alla de som, hur lite regeringen än vill det, kommer att gå i pension. Om den generationen skall vara kapabel nog att kunna axla rollen som försörjare och bära Sverige framåt krävs det att vi faktiskt släpps in på arbetsmarknaden. Och det enda regeringen gör är att gulla med de som redan har det bra, eftersom det är deras väljare. I högerns Sverige kan en medelklassfamilj få skatteavdrag för en inglasad altan – och glasveranda är ju trevligt. Men vad ska de med den till om den varje helg ockuperas av den 25-åriga dottern och hennes vänner för att de inte har egna bostäder? Vi har redan gjort misstaget en gång att inte satsa på den unga generationen, och nu gör vi det igen. Historien är till för att läras av inte upprepa. En förlorad generation går aldrig att plocka upp igen, för den är för alltid förlorad. Ingen vill stå utanför samhället med en gammal geografibok om Sovjetunionen i handen. Vad än alliansen verkar tro.