Under vår internetpaus hände det minst sagt grejer i Alliansen. Allt började när Moderaterna slog total bakut mot Reinfeldts mer rimliga inställning till Sverigedemokraterna.

Den 19 januari meddelade Kinberg Batra att Alliansen borde lägga fram en gemensam budget redan innan valet 2018 för att fälla regeringen. Eftersom att Alliansen har färre mandat i riksdagen än de rödgröna räknade hon med Sverigedemokraternas aktiva stöd för budgeten, och vid en eventuell statsministeromröstning.

Åtta dagar tidigare sa Kinberg Batra strängt nej till samarbete med SD, men helt plötsligt är det av demokratisk vikt att bjuda in fascistpartiet till förhandlingar. Vi kan ju bara spekulera i vem som köpt rosor till vem däremellan.

”Beröringsskräck”

Kinberg Batra påstod att den ”beröringsskräck” som funnits mot Sverigedemokraterna i riksdagen var onödig och att Alliansen borde förhandla med dem i vissa sakfrågor. Sakfrågorna som Moderaterna var beredda att sätta landet i regeringskris över visade sig vara buller- och trafikfrågor.

Men Alliansen ville inte alls förhandla med SD, inte ens om bullerfrågorna. Jan Björklund (L) sa nej. Och är det någonting Annie Lööf (C) hatar mer än sossar så är det fascister. Det tog bara några timmar innan hon på en presskonferens passivt aggressivt förklarade att hon inte höll med Kinberg Batra, och att det inte var särskilt schysst att hon meddelade samarbetsviljan över SMS kvällen innan. 

Lööf gick så långt att hon läxade upp M-ledaren om hur det fungerar i en demokrati:

”I valet 2014 så valde ju tio procent av väljarna bort Alliansen, sju procentenheter valde bort Moderaterna. Och i en demokrati så har vi valdag var fjärde år, nästa valdag är nästa år.”
Värdigheten är bortblåst

Sen den 19 januari har Kinberg Batra hunnit korsa värdighetsgränsen flera gånger. Den 27 januari, på den internationella minnesdagen för förintelsens offer, meddelade hon att hon tackat ja till samtal med Sverigedemokraterna, eftersom att det vore ”oartigt att säga nej”. Och för en vecka sen valde hon att kalla Sverigedemokraternas rötter för ”auktoritära” istället för vad de faktiskt är, nazistiska. Ytterligare ett grepp för att normalisera partiet.

Men Alliansen lever, tyvärr

För att gå till botten med detta - betyder den här splittringen kring regeringsfrågan att Alliansfritt Sverige äntligen har lyckats? 

Nej, tyvärr. Trots att Alliansen inte själva vet hur deras eget ”regeringsalternativ” ser ut så lever alliansprojektet fortfarande.

För en sak är Lööf, Kinberg Batra och Björklund eniga om - Alliansen ska ställa upp tillsammans i valet 2018. Och så länge de drömmer om att återförenas på regeringskansliet så kommer vi finnas här och bevaka kollapsen. Minut för minut.


​(Kristdemokraterna gillar också SD-samarbete, men när en ligger på folkölsnivåer i opinionsundersökningarna är det ingen som riktigt bryr sig. Ebba Busch Thor kanske ska satsa på sången istället)