Omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter i Sundbyberg fortsätter dramatiskt framåt. Hyresgästföreningen är oroad, men kommunstyrelsens ordförande Mikael T Eriksson (M) ser beslutet som ett steg i rätt riktning för att han ska slippa ha hyresgäster på sin bakgård.

”Det är ingen som äger sin bostad som sitter och pratar om ’orten’”

Anledningen till Erikssons glädje är att han nu slipper alla hyresgäster som snackar om “orten” och som i hans ögon antagligen är kriminella. Han fortsätter:

”Man kan inte skicka ut socialtjänsten till en grovt kriminell och säga åt honom att sluta. Det vi kan göra är att jobba förebyggande. Låta folk äga sin bostad.”

Att äga sin bostad leder tydligen till att alla människor plötsligt slutar använda slang om sin hemort och slutar vara kriminella? Nej just det, det gör ju att ingen har råd att bor kvar, och det måste flytta in fina höginkomsttagare istället.

En farlig liknelse

Det Eriksson vill göra är att sätta ett likhetstecken mellan hyresgäster, förorten och kriminella. En väldigt felaktig och farlig liknelse, som cementerar fördomar och stigma kring förorten. Den ”förortsromantik” han säger sig bekämpa, är istället en hälsosam bild av utsatta områden med faktiska människor. Inte fyllda av kriminella.

Vilket är precis det Mikael T Eriksson (M) vill. Skapa mer segregation, genom att hyresrätterna trycks längre och längre från centrum medans rika höginskomstagarare kommer närmare och närmare centrum. Och han tänker inte sluta tills alla äger sin bostad, alltså när alla som inte har råd att köpa sin bostad tvingats flytta från Sundbyberg.