Högern är inte jättebra på att förstå miljöpolitik. Både Annie Lööfs flygfloppar och moderaten Jan Ericsons klimatförnekelse är exempel på detta.

Detta gäller dock även den ”intellektuella” högern. Ett av deras högkvarter är tankesmedjan Timbros nättidning  Smedjan. I en stereotyp nyliberal krönika av David Eberhardt, en skribent känd för att i #metoo tider fortfarande inte riktigt fatta, försöker Smedjan tafatt skrika kommunist på alla realistiska lösningar på klimatkrisen.

Eberhardt målar upp en miljöpartist av halm som anklagas för att både vilja återgå till före den industriella revolutionen och förespråka sovjetkommunism. Alla politiska lösningar på klimatförändringar, är alltså likställt med statskommunism enligt Eberhardt.

”Det är på fria marknader man löser miljöproblem. Därför är det ett problem att miljörörelsen snarare verkar inspireras av det gamla Sovjet än den fria världen...”

Det är nästan som att nyliberaler har något form av ticks, där de måste likna alla former av politiska förslag vänster om Ulf Kristersson med Stalin?

Liberalism för den dåliga företagaren

Vad tar då Eberhard upp för goda exempel på att den fria marknaden kan lösa problemet? Han tar upp Elon Musks uppfinningar, vars fabriker visat sig ha usla arbetsförhållanden och vars maskiner bara är dyra fantasier. Han hyllar avgasrengöringssystemen som utvecklats i USA. Samma system som gång på gång tyska och amerikanska bilföretag manipulerat för att obehindrat förgifta atmosfären.

De enda fungerande lösningarna på klimatkrisen måste komma från storskaliga demokratiskt utförda politiska förändringar, det är både klimatforskare och kunniga journalister som Naomi Klein överens om. Men det skrämmer Eberhardt, eftersom det skulle innebära att kritisera hans kära ”fria” marknad.

Efter att ha läst Eberhardts krönika bör det vara tydlig att Timbro bara bryr sig om klimatet, så länge de rika gubbarnas maktposition inte rubbas. Låter det som en klimatpolitik som gynnar majoriteten?