I en sömnigt lång essä med den provocerande titeln “Sverige är ett klassamhälle, och?” skriver den liberala tyckaren Fredrik Segerfeldt en superfånig hyllning till klassamhället. För att ni ska slippa läsa Segerfeldts sömniga essä, summerar vi Smedjans syn på samhället.

Klassamhället har alltid funnits och kommer alltid finnas

Ett vanligt retoriskt knep som den “intellektuella” högern gärna använder när den vill legitimera kapitalism och klassamhället är att säga att det alltid funnits, alltså är det omöjligt att komma ifrån det. Segerfeldt är inget undantag.

”Eftersom människor alltid, åtminstone sedan den neolitiska revolutionen för runt 10 000 år sedan, har haft olika inkomster har alla ekonomier varit klassamhällen.”

Även Smedjans högsta höns bland kulturskribenter, Lars Anders Johansson, gillar att använda detta retoriska knep. I sin luddiga krönika om varför marknadsliberalismen har tappat en egen konstnärlig stil, pekar han ut marknadsliberalismens “eviga värden”.

”[D]en klassiska liberalismen, uppstod nämligen inte i ett vakuum… utan ur en lång filosofisk och moralisk tradition, med rötter i den hedniska antiken och den kristna medeltiden”.

Problemet med denna syn på historien, är för det första att den totalt bortser från all form av historisk förändring. När Segerfeldt säger att ojämlikheterna under bronsåldern är densamma som i Rinkeby 2018, visar han en total okunskap om historia. Denna okunskap används därefter som ett sätt att säga att arbetare alltid kommer bli förtryckta, för det alltid varit så.

Har de svenska arbetarna det så bra?

Segerfeldt erkänner att det finns stora ekonomiska klyftor i Sverige, men tycker inte det är något problem. Arbetare har ju fått högre lön. De borde alltså nöja sig med sin tillvaro.

”Alla har fått det bättre sedan 1990.”

Men har inte också en minoritet fått det väldigt mycket högre inkomster? Sveriges rikaste tiondel äger lika mycket som inkomsten från hälften av Sveriges befolkning.

Jag tror inte heller arbetarklassen själva skulle hålla med Segerfeldt om att de har det så bra som han påstår. Lågutbildade dör i högre grad av cancer än högutbildade och deras barn lyckas sämre i skolan. Klassamhället dödar och bidrar till att skapa en elit på toppen.

Vad Segerfeldt och de andra liberalerna egentligen menar med att klassamhället inte är något att bry sig om, är att det inte är något att bry sig om för denna rika tiondel. När Lars Anders Johansson pratar om att folket vill bygga dyra villor, inte hyreslägenheter, pratar han inte om arbetarklassen. Folket för Smedjan, är inte Rinkeby utan Danderyd.

Efter allt prat om klassamhället, det som högern så länge längtat efter, går de direkt på defensiven. Det kanske är för att klassamhället bara gynnar högertyckare som Segerfeldt.