Vi tog en månads paus för att tänka över vad vi ville med den här relationen. Vi kommer tillbaka till fullbordat allianskaos. Om vi inte visste var vi hade er innan jul så är det ett mysterium nu. Det finns nog inte ens en badtunna i Maramö som kan fixa det här.

De diskreta tåflörtarna under bordet mellan Anna och Jimmie har övergått till öppet hångel i korridoren med Ebba som avundsjuk publik.

Jan är arg. Annie är ännu argare. Er två kan vi i alla fall lita på när det kommer till att vänstra med fascister. (Ni vill bara sälja ut vår välfärd, sänka skatten, gå med i NATO och annat högertjafs. Men det är sånt vi får räkna med. Precis som att Kristdemokraterna får all time low i nästa opinionsundersökning.)

Trots krisen klamrar ni er alla fast vid att Alliansen lever. Men gör den verkligen det? Vi vet inte. Ni vet nog inte. Men det är det ni har oss till. 

Det vore ju rent av elakt att lämna er mitt i en identitetskris. Så vi hänger kvar. Vi ska hjälpa er att hitta er själva. Vi lovar.