Ebba Busch Thor är en oerfaren partiledare som snubblar över sitt eget parti in i allt mer extrema positioner. När hon desperat försöker sträcka sig efter något att hålla sig fast vid riskerar hon att dra resten av alliansen med sig.

Hennes partiledarskap har byggts över ett allt mer splittrat parti. Hon har valt att samla sin egen makt, över att samla partiet.

Strategin var att stärka ytterhögern mot Hägglundianerna, för att skjuta partiets relativa ideologiska mitt närmare hennes egen ståndpunkt. Busch Thor såg framför sig hur hon skulle ta en roll där hon kunde ställa sig ovanför och i mitten, låta andra ta konflikterna, för att sedan själv fälla den avgörande domen.

Rikstinget visade varför den strategin i bästa fall var dåligt förankrad, i värsta fall helt ohållbar.

Rikstinget röstade mot partistyrelsen och för att lämna Decemberöverenskommelsen. När beslutet klubbats fick Busch Thor en iskallt bister blick, nickade till gruppledaren Andreas Carlsson och lämnade lokalen utan att säga ett ord.

Stjärnglansen som bar EBT till tronen verkar desto glättigare efter den dagen. Hon kan manipulera, men saknar kontroll. Verkar snabb och kompetent i det taktiska, men saknar strategi. Att det är jobbigt för  det Kristdemokatiska partiet börjar bli smärtsamt tydligt.

Ida har redan skrivit om KD:are som lämnat partiet och Ingela har skrivit om den dåliga stämningen mellan olika Kristdemokratiska företrädare.

Men var går gränsen där Ebba Busch Thor blir en risk för den anständiga politikens chanser i Sveriges riksdag?

Eller när hennes oförmåga att i kanske århundradets mest prekära parlamentariska situation, konstant fucka upp på ett sätt som gör det omöjligt att bedriva något som helst konstruktivt parlamentariskt arbete?

Var den gränsen än ligger så kommer hon nära när hon idag säger att hon kan tänka sig att lägga en gemensam alliansbudget redan 2016. Om Sverigedemokraterna skulle rösta på den hamnar vi i samma kaosiga situation som vi var i för ett år sen.

Det tycks inte bara vara Kristdemokraternas konservativa politik som är bakåtsträvande, utan även deras parlamentariska taktik.

Som tur är verkar Allianskollegorna inte särskilt pigga på detta. I en intervju direkt efter dagens riksdagsdebatt sa oppositionsledaren Anna Kinberg Batra att hon inte hört talas om förslaget fören då, att det inte nämnts under alliansledarnas möte under gårdagen och att hon helst såg att man presenterade sina förslag “under ordnade former”.

Det är slipad-politiker-svenska för “vafan håller du på med!?”.

Jan Björklund var också hård. Efter KD:s riksting sa han sig inte vilja göra något för att skapa kaos. Typ exakt det Busch Thornjust gjort. Och idag kallade han EBT:s budgetutspel för “oansvarigt”.

owe om alliansen

När AKB och Björklund upplevs som förståndiga vet vi att vi är ute på tunn is.

Men det kanske viktigare att komma ihåg är att de som förlorar mest på politisk instabilitet är pensionärerna som behöver förstå förutsättningarna för sin ekonomi och småbarnsföräldrar som behöver veta hur de ska planera barnens uppväxt. Grupper som KD säger sig bry sig om. Och som Ebba Busch Thor nu sviker.

Säga vad man vill om Jimmie Åkesson, men när han tar riksdagen som gisslan och sätter käppar i hjulet på den parlamentariska processen gör han det i alla fall avsiktligen.